Tonsättare skriver för baletten
Den andra gången under säsongen som Karlstadspubliken får stifta bekantskap med den holländske dirigenten Arjan Tien blir det musik från balettens värld.
Den sovjetiske tonsättaren Kara Karayev från Azerbadjan inleder med sin balett The Seven Beauties, skriven 1952. Därefter fortsätter den franska tonsättargruppen Group des Six, där fem av dem skrivit Les Mariés de la Tour Eiffel (Bröllopsfesten i Eiffeltornet), vilken uruppfördes i Paris 1921 av Svenska baletten. Efter paus fortsätter man med Maurice Ravels balett Ma Mere l’Oye (Gåsmors sagor) baserad på Charles Perraults barnbok med samma namn.
Medverkande
Dirigent: Arjan Tien
program
Kara Karayev Three miniatures for strings ur baletten ”The Seven Beauties”
Group des Six Les Mariés de la Tour Eiffel
Maurice Ravel Ma Mere l’Oye
verkkommentar
Kara Karajev 1918-1982
Tre miniatyrer för stråkar ur baletten The Seven Beauties
Efter andra världskriget blev Kara Karajev den ledande personen inom musiken i Azerbajdzjan. Efter pianostudier i hemstaden Baku, kom han som tjugoåring till Moskvakonservatoriet för högre studier i komposition. Mellan 1942¬46 hörde han till Sjostakovitjs kompositionsklass. Redan under studietiden gjorde han sig ett så aktat namn att han tilldelades flera statliga priser. Han utsågs 1959 till Sovjetkonstnär och verkade som professor vid hemlandets konservatorium. Han kom att skriva två operor, symfoniska dikter, tre symfonier, en violinkonsert, två stråkkvartetter och mycket musik till filmer och skådespel. Han skrev också två baletter; Åsksteget (1957) och den här aktuella De sju skönheterna (1952).
Eftersom här bara spelas några korta miniatyrer ur baletten finns ingen anledning att återberätta hela den komplicerade intrigen, bara att det är fråga om ett österländskt tema och konflikten mellan ett förtryckt folk, som symboliseras av den vackra Aisha, och en grym och korrupt regent. På ruinerna efter ett slott ser man sju nischer där lika många skönheter avbildats, och i skymningen kommer de till liv, och en dramatisk och varierad handling tar fart, och slutar med att Aisha ger regenten en vandringsstav och uppmaningen att lämna landet. Det gör han, men först sticker han sin dolk i henne! Visst känns ämnet fortfarande dessvärre aktuellt.
Musiken förenar på ett för tonsättaren typiskt sätt samtida sovjetiska ideal med minnen av Tjajkovskij och inhemsk folkmusik.
Les Six
Les Maries de la Tour Eiffel
Les Six (De sex) var en löst hopsatt grupp av sex tonsättare som åren efter första världskriget bildade front mot impressionismen och vars manifest formulerades av författaren, filmskaparen, debattören med mera Jean Cocteau. Man strävade efter att vädra ut allt gammalt och unket, för att istället presentera en friskt ironisk konst som inte drog sig för att ställa alla gamla vedertagna begrepp på huvudet.
Bröllopet på Eiffeltornet var ett sådant spektakel som Cocteau hittat på, och som fem av medlemmarna i tonsättargruppen skrev musik till. Så här fördelar sig deras insatser: Georges Auric: Ouverture “Le 14 Juillet”, Darius Milhaud: Marche Nuptiale, Francis Poulenc: Discours du Général och La Baigneuse de Trouville, Germaine Tailleferre: Quadrille, Auric: Ritounelles och slutligen Milhaud: Sortie de la Noce.
Medlemmen Louis Durey deltog alltså inte i detta projekt. Liksom Milhauds Oxen på taket, Saties Parade, Honeggers Skating Rink och andra baletter, framfördes även “Bröllopet” av Rolf de Marés Svenska Balett i Paris, med koreografi av Jean Börlin. Premiären stod den 18 juni 1921.
Det blev en surrealistisk balett, ”en sorts kombination av antik grekisk tragedi och julgransplundring”, och musiken blev revymässigt glad och respektlös. Givetvis blev hela föreställningen en rejäl skandal, inte minst tack vare den respeklösa recitation som Cocteau själv svarade för.
Handlingen utspelas på det nybyggda Eiffeltornet mot slutet av 1890-talet, dit småborgerliga par kommit för att fira sina bröllop med middag och bröllopsfotografering – och allt avbryts ständigt av de mest bisarra episoder till härligt rytmisk och färggrann musik.
Något mer ”kollektivarbete” skulle medlemmarna i Les Six aldrig ägna sig åt. Istället utvecklades de åt helt olika håll.
Maurice Ravel 1875-1937
Ma Mère l’Oye – Gåsmors sagor
Prelude - Tableau 1: Danse du rouet et Scène -
Tableau 2: Pavane de la Belle au bois dormant -
Tableau 3: Les Entretiens de la Belle et de la Bête -
Tableau 4: Petit Poucet - Interlude -
Tableau 5: Laideronnette, Impératrice des pagodes -
Apothéose: Le Jardin féerique
Många av Maurice Ravels orkesterverk har ett ursprung som pianostycken, vilka han senare klädde i fantasirik orkesterdräkt med smak, finess och raffinemang. Så är även fallet med Gåsmors sagor från 1908. Det var för de nära vännerna Godebskis båda pianospelande barn, Mimie och Jean, Ravel komponerade musiken, och även om han också själv älskade sagor, så utgick han från barnens favoritberättelser. Sedan dröjde det fram till 1911 innan han på önskemål av Jacques Rouché instrumenterade, omarbetade och utvidgade musiken, och det med så stor verkan att den även använts som balett. Balettpremiären ägde rum på Théâtre des Arts i Paris den 28 januari 1912.
Den ursprungliga, fyrhändiga pianosviten innehåll fem satser (tablå 2-5 samt apoteosen, men i annan ordning), och denna utvidgade Ravel med ett Preludium, Spinnrockens dans och fyra sammanlänkande interludier, av vilket ett fått självständig karaktär. Handlingen följer Charles Perraults saga om Törnrosa, och har byggts ut med dansade drömbilder innan hon slutligen väcks av prinsen i den förtrollade trädgården.
Det hela börjar med ett stämningsladdat preludium innan vi suggereras av spinnrockens surrande. I den andra tablån hittar vi en långsam, graciös dans i miniatyrformat vilken har ett ständigt upprepat tretonstema som ackompanjemang. Tredje tablån skildrar skönheten (klarinett) och odjuret (kontrafagott). Det fula (men godhjärtade) odjuret vinner slutligen den skönas hand och förvandlas till en ståtlig prins. I partituret citeras vid fjärde tablån några ord om hur Tummeliten för att hitta ut ur skogen strör brödsmulor efter sig – vilka olyckligtvis äts upp av fåglarna. Att han förlorar riktningen märker vi av den slingrande melodin. Det är ett vemodigt stycke med oboesolo över långsamt vandrande rörelser i sordinerade stråkar och med imitation av fågelkvitter. I den femte tablån skildras pagodernas härskarinna när hon tar sig ett långt, ceremoniellt bad i form av en liten pentatonisk, kinesisk marsch i träblåsarna. Så avslutas denna fantasieggande svit med Den förtrollade trädgården, en epilog där Törnrosa alltså åter vaknar, till verkligheten och kärleken.
Stig Jacobsson
fakta
- Genre
- Concert
- Spelperiod
- 14 Apr
- Scen
- Karlstad CCC
- Paus
- 20 min
- Pris
- Vuxen 250 kr student 125 kr
- Övrigt
- Konserten har introduktion, för icke - abonnenter 40 kr