17 mar 2016

Sånger av Alma Mahler

Ludwig van Beethoven Egmont ouvertyren
Anders Hillborg Lontana In Sonno
Alma Mahler Sånger
Franz Schubert Symfoni nr 4

Ludwig van Beethoven (1770–1827)

Egmont, uvertyr op 84

Ofta har även de största tonsättarna fått i uppdrag att skriva musik till teaterföreställningar, och inte sällan har deras musik överlevt i form av uvertyrer och konsertsviter. Tänk bara på Mendelssohns En midsommarnattsdröm, Griegs Peer Gynt eller Sibelius Pelleas och Melisande.

Till Goethes drama Egmont var det ingen mindre än Beethoven som fick uppdraget att skriva musik, och han bidrog med en uvertyr och ytterligare nio avsnitt i form av körsånger, melodramer och mellanaktsmusik, totalt ca 40 minuter musik. Av allt detta är det bara uvertyren som allmänt förekommer på dagens konsert­estrader – den var också det sista han skrev till detta verk. Musiken var färdig bara några dagar före premiären på Hofburgtheater i Wien den 15 juni 1810.

Handlingen utspelas under nederländska frihetskriget och greve Egmont blev folkets hopp i dess kamp för friheten. Här belyses konflikten mellan den idealistiske frihetskämpen och den iskallt beräknande hertigen av Alba. Denna konflikt ägde också rum i verkligheten. Däremot är kärlekshistorien mellan Egmont och Klara författarens uppfinning, men dess oro speglas i uvertyren. Till slut jublar musiken när den visionära Segersymfonin antyds, det avsnitt som avslutar scenmusiken. Dessvärre tillfångatogs Egmont, dömdes som förrädare och avrättades. Uvertyren speglar dramats innehåll: en mörk och dyster inledning, därefter strid och konflikt, och till sist Egmonts segervisshet då han går för att möta döden. Genom Segersymfonin får vi en förhandsvink om hur Nederländska frihetskriget slutar.

Anders Hillborg (F 1954 – )

… lontana in sonno … för mezzosopran och orkester

Anders Hillborg hör till de internationellt mest uppmärksammade svenska tonsättarna av idag, och han är även en av de mest mångsidiga. Tänk bara på konserten i Centralstationen i Stockholm där Eva Dahlgren sjöng hans sånger. Hans musik spelas regelbundet världen över och han får inte sällan hedrande beställningar från ledande ensembler. Esa-Pekka Salonen har varit en ivrig förespråkare av Hillborgs musik och tagit den med sig till Los Angeles. Cold Heat uruppfördes av Berlinfilharmonikerna under ledning av dirigenten David Zinman, som också fått sig verket tillägnat. Hillborg har varit Berwaldhallens huskomponist och ägnats en veckolång festival i Stockholms Konserthus.

Hillborg har skrivit en rad relativt korta orkesterverk som skulle kunna kallas symfoniska dikter. Även om de inte i romantisk anda berättar en historia, så kan de i alla fall ge upphov till ickemusikaliska associationer. I flera verk, som till exempel Himmelsmekanik, Clang and Fury, Cold Heat och Liquid Marble, antyder även titeln att verket rymmer motsättningar och kontraster.

… lontana in sonno … (fjärran i drömmen) beställdes av Göteborgssymfonikerna för mezzosopranen Anne Sofie von Otter och dirigenten Kent Nagano, och texten består av delar ur den italienske renässanspoeten Petrarcas Sonetter nr 250 och 301. Det är klagande texter som handlar om Petrarcas älskade Laura, dels före hennes bortgång 1348, dels efter: det ljuvliga minnet och den smärtsamma frånvaron. Vokallinjen är synnerligen betydelsefull, och Hillborg har angett att vokalklangen måste anpassa sig efter instrumenten där den svävar runt den ständigt varierade orkesterklangen. Utan vibrato i såväl röst som orkester bildar en klar och smärtsam klang, som också förstärks av de höga ackorden på glas. Inledningen kan leda tankarna till gregoriansk musik och rösten bygger ut musiken med ornament som kulminerar i Lauras sista ord: ”Minns du inte den sista kvällen?” och associationerna leder fram till soloviolinens citat ur Schuberts tragiska Der Leiermann, sista sången ur Die Winterreise. Efter uruppförandet 2003 jublade Dagens Nyheters recensent: ”Anders Hillborg har gjort ett svidande vackert verk!”

Alma Mahler  (1879–1964)

Fünf Lieder

Die stille Stadt (Richard Dehmel)
In meines Vaters Garten (Otto Erich Hartleben)
Laue Sommernacht (Gustav Falke)
Bei dir ist es traut (Rainer Maria Rilke)
Ich wandle unter Blumen (Heinrich Heine)

I november 1901 träffade Alma Maria Schindler för första gången den beryktade tonsättaren och operachefen Gustav Mahler i Wien. Hon var 23, han 41. Hon var dotter till den betydande landskapsmålaren Emil Schindler, och hon rörde sig obehindrat i konstnärskretsarna. Alltsedan sextonårsåldern hade hon svärmat för den store målaren Gustav Klimt.

Genom Alma lärde Mahler känna de tongivande konstnärerna, utan att han egentligen hade någon djupare förståelse för deras konst. Alma var en förtjusande och intelligent kvinna med stark vilja, och hon var synnerligen musikalisk. Tidigt lärde hon känna Arnold Schönberg och Anton Webern, och hon studerade komposition för Alexander von Zemlinsky. Det var mycket nära att hon blivit fru Zemlinsky – om hon inte just då träffat Mahler. De gifte sig redan fyra månader efter deras första möte, och hon var redan havande. Bröllopet inföll den 9 februari 1902.

Det blev ett omaka och udda äktenskap, som bara överlevde genom att de båda var starka och fria. Han var fylld av komplex, hon av beundran. Mahler önskade sig en mor för sina barn, och hon födde honom två döttrar. Men han krävde också att hon skulle sluta komponera. ”Hur skulle det se ut med två tonsättare i familjen?” frågade han sig. Så efter att ha komponerat sånger och en pianosonat, skrev Alma ingen mer musik, och hon kommenterade senare detta med orden: ”någonstans inom mig sved ett sår, som aldrig blivit riktigt läkt”.

Först 1910 insåg Mahler vad han ställt till med, och kände ånger. Han såg genast till att hennes sånger blev tryckta och att hon skulle börja komponera igen, men då hade glöden falnat. Idag känner vi till 14 sånger av henne – det är allt. Kanske försvann pianosonaten i krigens Europa. Sångerna är känsliga och förfinade, och hon utgår konsekvent från på guldvåg vägda dikter av samtida poeter – de flesta tonsatta 1900-01, men ”Ich wandle unter Blumen” är daterad 7 januari 1899. Samlingen om Fem Sånger trycktes i januari 1911 och de handlar alla om kärlek. Stilistiskt ligger sångerna kanske närmare Zemlinsky än Mahler.

I ”Den tysta staden” lyser varken månen eller stjärnorna, inga ljud hörs genom dimman, men vandraren hör en lovsång från barnets mun. ”I min faders trädgård” stod ett äppelträd under vilket kungens tre blonda döttrar sov och drömde om sina älskade. Under en ”Mild sommarnatt” syntes inga stjärnor, men i de djupa skogarna kramade de om varandra och träffades av kärlekens stråle. ”Med dig är jag säker”, för klockorna slår blygt, som förr. Säg något vackert, men inte för högt. Ingen vet att vi är här. ”Jag går bland blommor” och börjar själv blomma. Håll om mig älskade, annars drunknar jag i kärlek.

Det är flera som orkestrerat dessa sånger, här hör vi Joakim Unanders version.

Franz Schubert (1797–1828)

Symfoni nr 4 c-moll “Den tragiska” (D 417)

Adagio molto - Allegro vivace
Andante
Menuetto (Allegro vivace)
Allegro

Franz Schubert var bara sexton år gammal när han skrev sin första symfoni, och därefter skulle han en tid skriva en ny symfoni varje år. Den fjärde symfonin skrev han i april 1816 då han ännu var hjälplärare i sin fars skola i Lichtental. Om symfonin är tragisk eller ej, får den enskilde lyssnaren själv avgöra, men att den skiljer sig från de soliga tredje och femte symfonierna, torde alla kunna vara överens om. Symfonins tillnamn, “Den tragiska”, härstammar i och för sig från Schubert själv, men han skrev dit det inför ett framförande långt senare. Av alla schubertsymfonier bara en till som går i moll: nr 8 “Den ofullbordade”.

Inledningen är passionerat mörk, men naturligtvis inte utan poesi. Det är också här vi hittar symfonins mest tragiska avsnitt – men kanske är det ändå riktigare att tala om dramatik och allvar, än om tragik. Kanske finns det en självbiografisk bakgrund till den dystra stämningen, för samma månad som han komponerade symfonin, fick han också veta att han inte skulle få tjänsten som musikdirektör i Laibach. Efter inledningen kommer ett rörligare och mer personligt parti, och i andra satsen dominerar lyriken genom ett tema som senare (i 3/4-takt) skulle dyka upp i Ass-durimpromtut för piano. Tredje satsen är knappast en menuett, även om den heter så, utan snarare ett scherzo i Beethovens anda – med sina olika långa fraser och taktarter som växlar mellan 2/4 och 3/4. I finalen återkommer stämningarna från första satsen och hela symfonin slutar med ett unisont C – precis så som hela symfonin startade.

Stig Jacobsson

 

 

Genre
Concert
Spelperiod
17 Mar
Scen
Karlstad CCC
Paus
20 min
Pris
Vuxen 250 kr student 125 kr
Övrigt
Introduktion kl 18.00, 40 kr för icke-abonnenter
Vänsterpilikon