Brittiska tonsättare med dubbel orkester

Del 7 I Stora Konsertserien 2016/2017
Torsdag 4 maj kl 19.00, Karlstad CCC 

Två orkestrar i samklang

I säsongens sista abonnemangskonsert blir det brittiska tonsättare med dubbelorkester. Dirigenten är Kristiina Poska från Estland. 

Vi gläder oss åt att Wermland Operas fina samarbete med Dalasinfoniettan fortsätter och därför får vi förmånen att uppleva både Wermland Operas orkester och Dalasinfoniettan på samma scen. Kristiina Poska kommer att dirigera tre stycken av tre generationers brittiska tonsättare.

Konserten inleds med den nutida kompositören Charlotte Brays (f. 1982) verk Black Rainbow följt av Benjamin Brittens (f 1913) Four Sea Interludes. Efter paus har vi letat oss tillbaka till slutet av 1800-talet med Edgar Elgars Enigma Variationer.

 

Repertoar:

Charlotte Bray 
Black Rainbow 

Benjamin Britten
Four Sea Interludes

Edward Elgar
Enigma Variations

 

Kvällens Introduktion börjar kl 18.00
Introduktionerna är en förmån som endast är tillgänglig för konsertabonnenter.

 

Verkkommentarer

av Nils E. Bjerkestrand, professor emeritus vid Norges Musikkhøgskole

 

Charlotte Bray
f. 1982


Black Rainbow for symphony orchestra

1. Dark
2. In a dream-like state, time is suspended


Charlotte Bray studerade först cello och komposition vid Birmingham Conservatoire, senare komposition vid Royal Collage of Music och tog examen med utmärkelser på båda ställen. Hon har mottagit beställningar från Englands främsta musiker och orkestrar samt tilldelats en rad priser, som t ex Royal Philharmonic Society Prize 2010 och Lili Boulanger Prize 2014. Hon har en stor produktion bakom sig som spänner över soloverk, kammarmusik, orkesterverk och opera.

Black Rainbow, från 2013 hör till hennes främsta kompositioner. Om musiken säger hon: ”A rainbow seen at night can be referred to as a black rainbow; difficult to see, the colors are often hidden; a metaphor for something sought after, but impossible to attain, an alluring ongoing search. ”

Verket kan även upplevas som absolut musik – musik som inte beskriver något utommusikaliskt.
Musiken startar i ett lågt register, kontrasterande musikaliska metoder ger både driv framåt och drömlika tillstånd där tiden i det närmsta upphör.

 

Benjamin Britten
1913 - 1976


Four sea interludes
från operan Peter Grimes
1. Dawn
2. Sunday Morning
3. Moonlight
4. Storm


Benjamin Britten var ett underbarn. Han komponerade redan i 5-årsåldern. Sångerna och pianostyckena som han skrev som barn, arrangerade han senare för stråkorkester under namnet Simple Symphony. Trots att han hade bra lärare och bedrev omfattande studier i hemlandet ökade hans missnöje med livet i England under 1930-talet. Under dessa år stiftade han två nya bekantskaper; först med poeten W.H. Auden. Denne påverkade Brittens radikala och pacifistiska övertygelse samt fick honom att 1939 följa sitt exempel och emigrera till USA. Därefter träffade han tenoren Peter Pears, som blev hans livskamrat, både i yrkeslivet och privat. Tillvaron i USA var mycket aktiv både för Britten och Pears, men hemlängtan blev för stark och 1942 återvände de tillbaka – ombord på ett svenskt lastfartyg!

Grunden till hemresan låg också delvis i Brittens nyfikenhet som väckts i samband med några tidningsartiklar om George Crabbes dikt The Borough, som beskriver ett fiskarsamhälle i Suffolk – Brittens hemtrakter. Huvudpersonen, med samma namn som operan, Peter Grimes, är varken en lycklig eller lyckad man, snarare en enstöring. Han beskylls bland annat för två lärlingars död och för att inte beakta helgdagsvilan. Peter Grimes tvingas att segla ut, sänka båten och dränka sig själv...

Four Sea Interludes återspeglar stämningen i den lilla byn på ett fascinerande sätt. De är inte bara stämningsskapande, utan fungerar också som länk mellan musikaliska idéer i ett medvetet sammansatt musikaliskt schema. Dessa mellanspel återger operans huvudidé – att spegla livet i byn lika mycket som Grimes katastrof.

 

Edward Elgar
1857 – 1934


Enigma Variations
Andante Theme


Var. I L’istesso tempo C.A.E.
Var. II Allegro H.D.S-P
Var. III Allegretto R.B.T.
Var. IV Allegro di molto W.M.B.
Var. V Moderato R.P.A
Var. VI Andantino Ysobel
Var. VII Presto Troyte
Var. VIII Allegretto W.N.
Var. IX Adagio Nimrod
Var. X Intermezzo Allegretto Dorabella
Var. XI Allegro di molto G.R.S.
Var. XII Andante B.G.N.
Var XIII Romanza: Moderato ****
Var. XIV Finale: Allegro E.D.U.


Edward Elgars barndom präglades av musik. Hans far var organist och violinist samt drev dessutom ett musikföretag i Worchester. Edward önskade studera i Leipzig, där de flesta kompositörer på det europeiska fastlandet studerade, men fadern hade inte råd. Om han hade fått fastlandets senromantik inpräntad i sig, skulle vi kanske inte haft ärke-engelska verk som Land of Hope and Glory och Pomp and Circumstance? Elgars väg mot erkännandet som en av Englands största kompositörer var lång och full av törnen, men när han slutligen lyckades blev han också förärad titeln sir!

Och det är Enigma variationerna, från 1899, som kan kallas hans första mästerverk, hans stora genombrott. Enigma betyder gåta – och verket är gåtfullt. Edward dedicerade verket till ”my friends pictured within”. Varje variation, 14 till antalet, har antingen initialer eller ett smeknamn som antyder inspitationskällan. Alla vänner var inte lika glada för att bli musikaliskt porträtterade på detta sätt! Varje variation återspeglar hans känslor för sina närmaste; huvudtemat är han själv, första variationen ”C.A.E” är hans fru, Caroline Alice. Den består av fyra återkommande toner som Edward brukade vissla när han kom hem till henne. Och så fortsätter det slag i slag med musikaliska beskrivningar av bekanta – och några okända.

Elgar har själv gåtfullt antytt att över alla satser och olika teman ”lever” en hemlig känd melodi, som inte spelas. Man har spekulerat i om det är God save the Queen eller Auld Lang Syne. Däri ligger gåtan som kanske aldrig blir löst.